Hej!
Först och främst måste jag tack för fina "lycka" till och "det kommer gå bra" kommenarer och sms. Eftersom jag är supernojjig så säger jag aldrig tack innan, men nu så. TACK SNÄLLA SÖTA VAD FINA NI ÄR!

iallafall, så är kanske någon lite själ därute lite iintresserad hur det nu gick på S.E.T.
1. Jag har underskattat denna skola hårt. Tänkte på den som en bra audition erfarenhet inför Calle Flygare, och kanske ett andrahands val. Jotjena. Har nog varit på en av de bästa skolorna (om man inte ser till scenskolor) idag. En sjukt passionerad lärare och rektor, underbart upplagda terminer och bara möjligheter att utvecklas till något fantastiskt.

2.eftersom detta kom som en smärre chock för lilla jag precis innan jag skulle in och göra min monolog och jag inser att jag verkligen vill gå på denhär skolan så blir jag ommöjligt ännu mer nervös då det är dags att gå in.

Kommer in i ett litet rum där Rektor och huvudlärare Tomas sitter, och där även en av eleverna som går där också är som ska finnas till hands.

Börjar nevöst dra monologen och då den är slut drar jag en lättnandes suck för att jag hade klarat att memorera den. Och sen visste jag att vi skulle jobba med Tomas lite inne i rummet och väntar på min nästa uppgift och släpper snabbt texten eftersom jag tänker att den biten är över. Men då säger Tomas att jag ska säga samma text, fast jag ska föreställa mig att jag har en spade i handen och ska gräva.
Va? Samma text? Åhnej!

Jag försöker hålla modet uppe och börjar att säga de första fyra raderna i monologen samtidigt som jag gräver mitt hårdaste på i golvet med min låssas spade. Sen får jag en blackout. Det är helt svart och jag har ingen aning om vad jag ska säga och måste bryta.

Tomas tackar och jag går ut och tänker "-Jaha, nu finns det inte en chans att jag kommer in här".

Efter att alla har gjort inträdes provet så får vi veta att vi alla har fått samma spade uppgift och att alla misslyckades totalt. Skönt tycker jag. Och får hoppet tillbaka eftersom det känns som att jag har en chans att komma in igen.

Vi pratar lite och sen är det dags att gå hem, och såhär i efterhand så är jag faktiskt riktigt nöjd. Både för att jag faktiskt gjorde trotts alla nerver och allt och för den andra för att jag faktiskt gjorde ett ganska bra jobb och levererade monologen som jag ville att den skulle levereras.

Mennu, ligger allt i händerna på den polske skådespelaren/rektorn/huvudläraren Tomas. Det var jättemånga so hade sökt in iår, men vi får se. Jag håller tummarna och återkommer såklart såfort jag vet något mer :)

Nu ska jag försöka sova bort lite "nu släppte all spännings huvudvärk" trotts att jag sitter brevid en kille som stinker korvstroganoff och att en skrikande bäbis precis klev på!:)