Jag tänker på dig ibland. Utan att jag är medveten om det kommer du upp som en overklig blandning av lycka, besvikelse och sorg. Jag undrar hur du har det, om du mår bra med ditt liv nu. Jag kan komma på mig själv med att vilja ringa dig och berätta vad som händer i mitt liv, men jag stoppar mig själv medan jag letar fram ditt nummer. Jag har inte den platsen i ditt liv längre, du behöver inte mig längre. Du har hittat en annan. Jag hoppas hon gör dig så glad och lycklig som du förtjänar. Det gör ont att medge det, att erkänna det för sig själv men jag saknar den vänskapen som fanns där från första början. Hur hjärtskärande det än är så saknar jag dig, men vi blir aldrig som förr.